De gamla landen: Skåne – slätten där kungen byggde nytt
Omkring år 1000 var Skåne ett danskt land i förvandling: den gamla centralplatsen Uppåkra bleknade, kungen byggde ringborgar och en kyrka i Lund, och på slätten växte nya byar fram. Följ med från stranden vid Trelleborg till landstinget öster om Lund. En del i serien De gamla landen.
För tusen år sedan finns det ingen hamn i Trelleborg. Skånes kust saknar naturliga hamnar, och båtarna dras upp på sanden eller söker skydd i åmynningarna. På strandvallen ligger en lång rad små hus, nedgrävda i marken, och bakom dem breder våtmarker ut sig. Här har folk bott i generationer, och i jorden ligger det de lämnat efter sig: glas, pärlor, bärnsten och mycket krukgods från slaviska länder på andra sidan Östersjön. På gravfältet vid Vannhög ligger döda med filade tänder.
Ovanför stranden, på en flack höjd med utsikt över havet, ligger en ringborg: en nästan rund vall, omkring hundrafyrtio meter tvärs över, tolv–tretton meter bred, med fyra portar. Vägen från kusten in mot Uppåkra går genom dess norra port. Men om du kommer omkring år 1000 är borgen redan övergiven. Den byggdes i två omgångar under 900-talet och lämnades, och samtidigt försvinner bosättningen på stranden. Något har förändrats i Skåne.
Slätten och skogen
Gå inåt land, och landskapet öppnar sig. Skåne är delat på snedden: slätten i söder och sydväst, skogen i norr och nordost, och mellan dem en bygd av både och. De flesta av förhistoriens lämningar ligger inom tre mil från kusten. Det är där folk bor.
Föreställ dig en by på slätten: långhus där människor och djur bor under samma tak, med plats för sexton till tjugosex djur i ladugårdsänden, och runt dem små nedgrävda grophus där man väver. Ett hus står i ungefär sjuttiofem år innan det måste byggas nytt. Vid Bjärred, norr om Lund, har man hittat en sådan bosättning: ett tiotal gårdar, var och en på sin tomt, avgränsad med diken och flätade gärdesgårdar.
Och bygden växer. Mellan år 900 och 1200 ökar befolkningen kraftigt, och nya byar grundas. Många av de skånska byar som finns kvar än i dag har sitt ursprung i 1000-talets Skåne. Den som går över slätten omkring år 1000 går genom ett land som håller på att fyllas.
Uppåkra
Mitt på slätten, söder om där Lund snart ska ligga, finns en plats som har varit centrum i över tusen år. Uppåkra har funnits sedan omkring hundra år före Kristus. Lämningarna sprider sig över fyrtio hektar, och kulturlagren är upp till två meter djupa – forskarna kallar platsen snarast en järnåldersstad. Här har det funnits ett litet men mycket högt hus, tretton och en halv meter långt med svängda långsidor, som byggts upp igen sju gånger på samma plats. I det har man hittat en bägare av brons och silver med guldfolie, en glasskål och mer än hundra guldgubbar, små bilder i tunt guld. I stolphålen ligger ben av spädgrisar och fåglar: rester av fester för de mäktiga.
Men den som kommer till Uppåkra omkring år 1000 ser inte kulthuset. Det revs troligen redan under tidig vikingatid, och då upphörde också offren av vapen. Ändå levde platsen vidare. Fynden av vågar, vikter, mynt och bitsilver visar att man handlade här åtminstone fram till mitten av 1000-talet. Det vikingatida Uppåkra är dåligt känt, eftersom plogen har förstört de övre lagren, och märkligt nog har inga gravfält hittats i eller nära platsen. Men på gravfälten runt omkring syns något nytt: döda som läggs i jorden med huvudet i väster, utan gravgåvor. Det kristna har börjat sätta sina spår.
Jarlens gård
Långt österut, på Österlen, ligger Järrestad, vars namn tolkas som jarlens boplats. Här står en stormannagård med en hall som omkring år 1000 är femtio meter lång och upp till fjorton meter bred, omgiven av en palissad, med brunnar i våtmarken intill. Hallen har tolkats som ett hov, en medelpunkt i den förkristna världen. Häradet bär gårdens namn när det första gången nämns, 1182. Men gården försvinner under 1000-talet, och på samma trakter blir mark så småningom kungens.
Kungens nya Skåne
Sedan 900-talet hör Skåne till det danska riket, och det är kungarna som förändrar landet. Under Harald Blåtand byggs ringborgarna, de första skånska borgar som byggts för att hysa en beväpnad styrka. Två är kända: Trelleborgen och Borgeby, vid övergången över Kävlingeån, byggd kring år 980. I Borgeby har man hittat en gjutform för stora spännen av ett slag som har knutits till Harald Blåtands hov. Ingen av borgarna verkar ha lagats eller underhållits. De var kungens verk, och de var kortlivade.
Det som blev kvar var Lund. Roskildekrönikan, skriven kring 1140, berättar att Sven Tveskägg byggde en kyrka i Skåne, och den är sannolikt den kyrka från omkring 990 som har hittats i Lund. Runt den växte en kyrkogård där mellan 1 300 och 1 700 människor begravdes under det första skedet. Den äldsta kyrkliga miljön i Lund har många drag från England, där Knut den store också blev kung. Lund låg där flera stora vägar möttes, och de äldsta gårdarna där liknade landsbygdens: stora gårdar med långhus.
Var Lund Uppåkras arvtagare? Det är omstritt. Arkeologen Anna Lihammer menar att Lund inte har någon föregångare utan anlades som något nytt. Mats Anglert kallar förhållandet mellan det sena Uppåkra och det tidiga Lund oklart. Men den som står på slätten omkring år 1000 ser två platser några kilometer från varandra: en gammal, där handeln fortfarande pågår, och en ny, där kungens kyrka står.
Handel vid åarna
Handeln sökte sig till åarna. En bit från kusten, vid vattendrag som då gick att segla på, låg köpingeorterna. Vid Löddeköpinge, vid Kävlingeån, västra Skånes enda egentligt segelbara å, handlade man framför allt med det jorden och skogen gav och med vardagsföremål, och de många grophusen tyder på att mycket tillverkades på platsen. Utanför åmynningen ligger Lödde kar, en konstruktion av sten och timmer, hundrasextio gånger åtta meter, troligen en plats där last flyttades från stora skepp till mindre. Söder om Löddeköpinge, vid kusten, har en hantverksplats lämnat efter sig pärlor, spännen, verktyg och ett arabiskt mynt.
Föreställ dig marknadsdagen vid ån: säd och hudar, trä och järn, folk från byarna runt omkring som byter med varandra. Köpingeorterna blev aldrig städer. Deras tid som handelsplatser tog slut under 1000-talet, samtidigt som Lund växte fram.
Lagen och tinget
Skåne hade sin egen lag, Skånelagen. Den skrevs ner mellan 1202 och omkring 1216 och gällde Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm. Den stadfästes aldrig formellt utan är en uppteckning av hur man brukade döma, och den bygger på äldre sedvänjor. Därför går det att se det äldre samhället i den, med försiktighet.
Landet var indelat i härader, tjugotre stycken, och de är gamla: Ljunits härad nämns redan 1145. Över häradstingen fanns landstinget, som på medeltiden hölls vid Arendala öster om Lund. Där hyllade skåningarna sina nya kungar, med en ceremoni på Lerbäckshögen norr om Lund. Där dömdes den fredlös som inte svarade för sig, genom vapentak, när männen slog sina vapen samman. Och dit gick tvisterna när några i byn ville odla upp den gemensamma allmänningen och andra inte.
Lagen känner också järnbörden, där den anklagade bar glödande järn för att visa sin oskuld. Den skyddade vägarna: den som förstörde en huvudväg med dike eller plog, eller stängde den med gärdesgård, fick böta tre mark till kungen. Och lagen visar hur landet gick i krig. När fienden var i landet bars skovel och spade till landstinget som tecken på uppbåd. Från varje hamna skulle en man som bodde där följa styresmannen. Fick han förhinder fick han inte skicka någon annan än sin egen son, och kom det en annan man i hans ställe fick styresmannen skära öronen av honom och skicka hem honom.
Tron
På en höjd vid Kåseberga, med havet nedanför, står Ales stenar, Sveriges största skeppssättning, sextiosju meter lång och nitton meter bred, av femtioåtta eller femtionio stenar. Den är troligen från vikingatiden, men den kan vara äldre. Ortnamnen minns de gamla gudarna: Onslunda efter Oden, Torsjö efter Tor, Fröslöv efter Frö.
Men omkring år 1000 är det nya redan på väg. Missionen kom till Skåne från tyskt och engelskt håll. I början av 1000-talet restes Hunnestadsmonumentet, med bilder både från den gamla tron och den nya. Man slutade bränna de döda. Och i Hällestad, öster om Lund, sitter tre vikingatida runstenar inmurade i kyrkans vägg. En av dem minns en man som inte flydde vid Uppsala:
Æskel satti sten þænsi æftiR Toka Gorms sun, seR hullan drottin. SaR flo ægi at Upsalum sattu drængiaR æftiR sin broþur sten a biargi støþan runum. ÞeR Gorms Toka gingu næstiR.
Eskil satte denna sten efter Toke, Gorms son, en trogen herre för honom. Han flydde inte vid Uppsala. Kämpar satte efter sin broder stenen på berget, stödd med runor. De gick närmast Gorms Toke.
Vad Skånes runstenar säger om att höra hemma har vi skrivit om i Hemma mellan rikena.
Ett land som byggdes om
Skåne omkring år 1000 är ett gammalt land som byggs om. Slätten fylls av nya byar. Det gamla kulthuset i Uppåkra är borta, men handeln där pågår ännu. Kungens ringborgar står övergivna, och i Lund har kungen byggt en kyrka. Den som går längs vägen från stranden vid Trelleborg mot Lund går genom alla dessa tider på en gång: förbi den tomma borgen, över slätten med sina byar, förbi Uppåkra, mot det nya.
Det här är en del i serien De gamla landen. Den första tog oss till Sotholm på ön Tören, i det svenska riket. Skåne hörde till Danmark, och det märks.
Så vet vi det
Landskapet, byarna, Uppåkra, Järrestad, ringborgarna och Lund bygger på Lunds universitets Uppåkrastudier, på Trelleborgs och Borgebys utgrävningsrapporter och på länsstyrelsens och Riksantikvarieämbetets beskrivningar av Skånes kulturmiljöer. Lagen och tinget är kända först från medeltiden: Skånelagen från början av 1200-talet och landstinget vid Arendala från ännu senare källor, så de visar Skåne efter år 1000, inte säkert före. Flera dateringar är osäkra. Kronologin för Järrestad är preliminär, Ales stenar kan vara äldre än vikingatiden, och om Lund ska räknas från kyrkan omkring 990 eller från Knut den stores myntverk 1020 är en tolkningsfråga. Kusten på kartan bygger på SGU:s modell för strandförskjutningen, som bara ger en översiktlig bild. I Skåne har landet knappt höjt sig sedan vikingatiden, och kusten var i stort sett densamma som senare, utom på Kristianstadsslätten.
Källor
- Anglert, Mats 2003. Uppåkra. Bland högar, ortnamn och kyrkor. I: Anglert & Thomasson (red.) Landskapsarkeologi och tidig medeltid. Uppåkrastudier 8. Lund.
- Anglert, Mats 2021. Uppåkra, Lund och landskapet. I: Roslund (red.) Bygd, by och bostad runt Uppåkra. Uppåkrastudier 13. Lund.
- Jacobsson, Bengt 1998. Trelleborg in Scania. Hikuin 25, s. 15–22.
- Jacobsson, Bengt 2003. Trelleborg and the Southern Plain during the Iron Age. I: Larsson & Hårdh (red.) Centrality – Regionality. Uppåkrastudier 7. Lund.
- Kroman, Erik (övers.) 1945. Danmarks gamle Love paa nutidsdansk I. Skaanske Lov. København.
- Larsson, Lars & Lenntorp, Karl-Magnus 2004. The Enigmatic House. I: Larsson (red.) Continuity for Centuries. Uppåkrastudier 10. Lund.
- Lihammer, Anna 2003. Kungen och landskapet. I: Anglert & Thomasson (red.) Landskapsarkeologi och tidig medeltid. Uppåkrastudier 8. Lund.
- Magnell, Ola, Boethius, Adam & Thilderqvist, Johan 2013. Fest i Uppåkra. I: Hårdh & Larsson (red.) Folk, fä och fynd. Uppåkrastudier 12. Lund.
- Söderberg, Bengt 2003. Integrating Power. Some Aspects of a Magnate's Farm and Presumed Central Place in Järrestad. I: Centrality – Regionality. Uppåkrastudier 7. Lund.
- Söderberg, Bengt & Stark, Kennet 2016. Borgeby. Vikingatida vallgravar. Rapport 2016:73. Arkeologerna, Statens historiska museer.
- Balic, Ivan 2015. Kv Bävern 1 … Trelleborg. Kulturmiljörapport 2015:5. Kulturen, Lund.
- Strömberg, Märta 2001. Ale's Stones. A Monument of Recycled Boulders? Lund Archaeological Review 7.
- Länsstyrelsen Skåne. Kulturmiljöprogram för Skåne (teman och områden), hämtat 2026-11-04.
- Riksantikvarieämbetet 2026. Riksintressen för kulturmiljövården – Skåne län.
- Sveriges geologiska undersökning, strandförskjutningsmodell (öppna data, CC BY 4.0), med produktbeskrivning 2022.
- Samnordisk runtextdatabas (Rundata), Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet. Open Database License. Institutet för språk och folkminnen, ortnamnsregistret, CC BY.
- Bilder: Wikimedia Commons, med fotografen och licensen i bildtexten.

