Undantaget vid Randers – där danskarna bad på sina stenar
Danmark var kristet sedan Harald Blåtand, men de danska runstenarna bad nästan aldrig för de döda. Två av de fem som gör det före 1050 står sex kilometer från varandra vid Randers. Där finns också en smed som kanske fått sin frihet och en familj som skrev på svenskt vis.
Toke smed reste stenen efter Torgils, Gudmunds son, som gav honom guld och frihet.
Så står det på en sten vid Hørning, söder om Aarhus. Den brukar läsas som en frigiven mans tack till sin forne herre. Toke hade varit ofri. Torgils gav honom friheten, och Toke högg hans minnessten.
Samma namn står på en sten vid Grensten, 38 kilometer längre norrut, nära Randers:
Toke smed reste denna sten efter Revle, son till Æsge Björnsson. Gud hjälpe deras själar.
Rundata räknar båda stenarna till samme Toke smed. Och den andra slutar på ett sätt som nästan ingen dansk runsten gör: med en bön.
Det kristna riket som inte bad
Omkring 965 lät Harald Blåtand rista på Jellingstenen att han hade gjort danerna kristna. Ändå bad danskarna nästan aldrig för sina döda på runstenarna. Av de 175 daterade danska runstenarna från före 1050 som har en läsbar text och en känd plats har bara fem en kristen bön. I svearnas Uppland och Södermanland bad var fjärde sten vid samma tid.
Två av de fem står vid Randers: Tokes sten vid Grensten och en sten vid Ålum, 6,6 kilometer därifrån. De tre andra står i Skåne, och alla tre har band utåt. Två är rests efter män som dog i London och på Gotland, och den tredje är enligt Rundata gjord av en svensk ristare.
Skalan går från 0 till 10 %. Källa: Vitkis analys av Samnordisk runtextdatabas; daterade runstenar med läsbar text och känd plats.
Bygden runt Randers är rik på runstenar, 41 daterade inom tre mil från Ålum. Bara de två ber. I resten av Jylland ber ingen av 53.
Är det mer än en slump? Det går inte att visa med siffror. Runstenarna står tätt kring Randers, och drar man fem stenar på måfå bland alla de daterade danska står två av dem lika nära varandra i 21 fall av hundra. Närheten ensam säger alltså lite. Det som gör Randers intressant är att flera spår pekar mot samma bygd.
Familjen i Ålum
Vid Ålum står två stenar sida vid sida, enligt Rundata kanske huggna av samma hand.
Vigot reste denna sten efter Æsge, sin son. Gud hjälpe hans själ väl.
Tyra, Vigots hustru, lät resa denna sten efter Torbjörn, Sibbas son, sin kusin, som hon höll mer av än av en egen son.
Den första ber. Den andra är skriven på ett sätt som sticker ut. Vitki har en modell som lärt sig skilja danska runstenar från svenska på ordval och stavning, alltså inte på tro eller resor. Den ger varje sten ett tal från 0, skriven som en svensk sten, till 1, skriven som en dansk. Tyras sten får 0,08 och är den 6:e mest svenskskrivna av 174 danska stenar. Hon lät resa, som man skrev i Mälardalen, och i ordet betr, 'bättre', läser Rundata med viss osäkerhet en stungen runa, en runa med prick. Vigots egen sten ligger på 0,39, också den mer svensk än de flesta danska (mitten ligger på 0,63).
Namnet är också värt att notera. I Danmark finns Vigot, Végautr, bara på de två stenarna i Ålum. I Sverige finns det på fem stenar, från Småland och Östergötland till Södermanland och Uppland.
Namnet Æsge finns både på Grenstenen och på Vigots sten, men med olika fäder: Björn och Vigot. Det är alltså två olika män.
Smeden
Toke själv skrev på danskt vis. Hørningstenen hör till de mest danska stenarna av alla (0,91, plats 147 av 174), och Grenstenen ligger mitt i (0,61). Det svenska skrivsättet satt alltså hos familjen i Ålum, inte hos smeden. Men bönen finns hos båda.
Vad det kan betyda
Vår hypotes är att det fanns en liten kristen krets vid Randers under förra hälften av 1000-talet, och att bönen kom dit med människor som hade band till Sverige. Vigots familj bar ett svenskt namn, skrev som man skrev i Mälardalen och bad som svearna gjorde. Toke smed, som kanske fått sin frihet av Torgils, tog bönen in på en egen sten.
Hypotesen står på svaga ben, och det ska sägas tydligt. Den bygger på fyra stenar. Avståndet mellan bönestenarna kan vara en slump. Att det är samme Toke på båda stenarna är Rundatas tillskrivning, inte ett säkert faktum. Och en sten som skrivs på svenskt sätt behöver inte vara rest av en svensk; skrivsättet kan ha kommit med en ristare.
Men hypotesen går att pröva.
Så kan det prövas
- Handen bakom stenarna. Nationalmuseet ska 3D-skanna de danska runstenarna 2027–2031. Skanningarna kan visa om samma hand högg Grenstenen, Hørningstenen och stenarna i Ålum. Om Toke högg även Ålumstenarna kom det svenska skrivsättet från beställarna, Vigot och Tyra. Om en annan hand högg dem kan skrivsättet ha kommit med en ristare.
- Fler stenar i bygden. Om det fanns en kristen krets bör andra stenar vid Randers, utan bön, ha andra kristna drag: kors, ord för själen eller kyrkliga namn.
- Namnet. Om familjen hade band till Sverige kan namnet Vigot eller släktens andra namn finnas i senare danska källor från samma trakt.
Förbehåll
- Det är fyra stenar, och siffrorna kan inte skilja ett verkligt sammanhang från en slump.
- Daterade stenar, läsbara texter och kända platser räknas. Skadade stenar kan ha haft böner som gått förlorade.
- Likhetsmodellen säger hur en sten är skriven, inte vem som skrev den.
- Hørningstenens ord frælsi tolkas oftast som frihet från träldom, men det är en tolkning.
Kartorna, kurvorna och modellerna kommer från Vitki, ett öppet verktyg för runstensforskning som du kan ladda ner och köra på din egen dator från GitHub. Metoden beskrivs i METHODS.md.
Källor och data
- Samnordisk runtextdatabas (Rundata), Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet. Open Database License.
- Danske Runeindskrifter, Nationalmuseet och Københavns Universitet, runer.ku.dk.
- Jacobsen, L. & Moltke, E. 1941–42. Danmarks runeindskrifter. København.
- Imer, L. M. 2016. Danmarks runesten. En fortælling. København: Gyldendal og Nationalmuseet.
- Foto: Wikimedia Commons, med fotograf och licens i bildtexten. Karta och diagram: Vitkis analys i R.
