Tor föll, hjälten blev dräng – vilka vikinganamn lever kvar?

Nästan tusen år efter att de sista runstenarna restes heter 3 540 svenskar Torsten, 11 220 Torbjörn och 40 300 Ingrid. Tor föll när kristendomen kom. Hans namn gjorde det inte.

Förstora ⤢

Det är en av få saker som har överlevt från vikingatiden i vardagen: namnen. Vi ville veta hur många – och om det är slump vilka. Vår hypotes var att det som hörde makten till inte överlevde. Den gamla eliten, dess titlar, dess lag och dess gudar borde ha ersatts av kyrkans och kungamaktens ord, medan familjens vardag levde vidare. Halva hypotesen höll. Den andra halvan föll – åt ett håll vi inte väntade oss.

Vart femte namn lever

Runstenarna är fulla av namn: de som reste stenen, de döda, ibland ristaren. Vi tog alla personnamn som står på minst tre svenska runstenar – 391 namn – och översatte dem till nutida form: Þorsteinn blir Torsten, Ásbjôrn Esbjörn, Sveinn Sven. Sedan jämförde vi med Statistiska centralbyråns lista över förnamn som minst tio svenskar bär.

85 av namnen lever i dag – 22 procent. Räknar man efter hur vanliga de var på stenarna blir det 37 procent, eftersom de vanligaste namnen oftare har överlevt. Ulf, som tog tre gälder i England, har 31 585 namnar i dag. Helgi står på 14 runstenar och heter i dag Helge (1 659 bärare); Rúni är Rune (6 603) och Kári är Kåre (577).

Kunganamnen klarade sig nästan alla: Erik (55 968 bärare), Björn (34 656), Sven (31 115), Håkan (25 508), Knut (4 473) och Harald (2 647). Men de flesta namnen dog. Önund, Ingefast, Freysten, Holmsten, Holmfast, Gudfast och Vebjörn stod på många runstenar och bärs av färre än tio svenskar i dag.

Gudarna fick behålla namnen

Om makthypotesen stämde borde namnen med en hednisk gud i ha försvunnit först. Det är tvärtom. Namn som börjar på Tor-, Ås-, Frey-, Ingi- eller Gud- lever i 39 procent av fallen, övriga namn i 19 procent. Skillnaden är så stor att den skulle uppstå av en slump i ungefär ett fall av sjuhundra.

Torsten, Torbjörn (11 220 bärare), Tore (5 029), Tord (4 809), Ingvar (5 209), Ingrid och Åsa (26 936) – alla bär de en gud eller ordet för gud. Kyrkan tog bort Tor ur kulten men inte ur namnen.

Och kvinnorna? Vi väntade oss att kvinnonamnen skulle ha klarat sig sämre, eftersom kvinnorna i de medeltida breven oftare bar kristna namn än männen. Det är tvärtom här också: 33 procent av kvinnonamnen lever, mot 20 procent av männens. Det har vi inte prövat i förväg, så det är en iakttagelse att pröva vidare, inte ett resultat.

En del av förklaringen är att många namn har återupplivats. Av de 60 runstensnamn som också finns i de medeltida breven 1350–1450 lever 44 – tre av fyra. Av de 331 som inte finns där lever bara 41. Namn som Åsa, Tora och Runa verkar alltså ha varit borta i medeltiden och kommit tillbaka med 1800- och 1900-talens intresse för fornnordiskt.

Hjälten blev dräng

Med orden för makt är det annorlunda. Vi tog orden som står på minst tre runstenar och kontrollerade om de finns i dagens svenska med samma betydelse. Av orden för släkt och vardag – sten, bro, väg, far, mor, bror, son – lever 23 av 27. Av orden för makt, lag och tro lever 9 av 17.

Och bland orden för rang och följe lever bara två av nio: kung och styrman. Þegn, mannen med ställning och gård, finns inte i svenskan. Inte heller húskarl, hövdingens livvakt, lið, följet, eller félagi, kamraten som delade skepp och byte. Dróttinn, herren, lever bara i drottning – och på runstenarna används det redan bara om Gud.

Förstora ⤢

Det tydligaste exemplet är drengr. På runstenarna är det en hedersbeteckning: Ingvars män for drængila, som riktiga drängar – modigt, som hjältar. I dag är en dräng en anställd på bondgården, och i överförd mening en medlöpare. Ordet för hjälten blev ordet för tjänaren.

Kyrkans ord gick det däremot bra för. Gud, själ, ande och helig står redan på runstenarna och lever alla. Det var inte tron som saknade ord, det var den gamla eliten.

Kungens män fick nya titlar

Runstenarna handlar inte bara om familjer. De handlar också om makt: vem som var någons man, vem som styrde skeppet, var tinget hölls. Vi gick därför igenom alla titlar och ämbetsord som står på svenska runstenar – 16 stycken – och följde dem fram till dagens svenska. Den genomgången gjorde vi efter den låsta planen, så den beskriver men prövar inget.

Fyra lever med samma innebörd: kung, styrman, skeppare och ting. Drengr sjönk till dräng. Sex finns bara kvar som historiska termer: jarl, stallare, bryte, huskarl, hundare och drott. Fem är helt borta: þegn, landmaðr, hersir, þingalið och liðs forungi.

Det som klarade sig är kungen och skeppet. Det som försvann är följet – orden för männen i en hövdings tjänst. Och titlarna står nästan alltid med en herre. Assur var skipari Haralds kunungs, kung Haralds skeppare (Sm 42, Tuna i Småland). Vrái var stallari Hákonar jarls, Håkon jarls stallare (Sm 76, Komstad). Hæra var Sigröds huskarl (U 335, Orkesta). Makten på runstenarna är personlig: man var någons man.

Þegn står på 21 stenar, 18 av dem i Västergötland, där "en mycket god tegn" är ett av de vanligaste sätten att hedra en död. Ordet lever i engelskans thane men inte i svenskan. På stenen vid Turinge kyrka i Södermanland (Sö 338) får Torsten nästan hela ordförrådet på en gång. Han föll i Gårdarike som liðs forungi, följets anförare, och landmanna bæztr, den bäste av landets män, och bröderna höll sina huskarlar väl. Inget av de orden finns kvar i svenskan. Och Geir från Kålsta i Uppland satt "i väster i tingalidet" (U 668) – troligen den danske kungen Knuts garde i England. Ordet dog med gardet.

Jarlen står bara på 2 svenska runstenar, och båda gäller samme man: Håkon jarl, vars stallare Vrái fick en sten i Komstad (Sm 76) och vars son Assur fick en vid Bro kyrka i Uppland (U 617). I Sverige levde jarlämbetet vidare in i medeltiden. Den siste store jarlen var Birger jarl, som dog 1266, och ämbetet avskaffades 1308. Riksjarlen kallades på latin dux regni, rikets hertig – och det var just ordet hertig som tog över. Det är belagt i svenskan sedan 1285, lånat från lågtyskans hertoch. Samma sak hände med Vráis titel. Stallaren, som ledde kungens följe, ersattes under 1200-talet av marsken, ett ord från tyskans marschalk.

Toppen bytte språk, bygden behöll sitt

Titta på orden som makten fick under medeltiden, och på varifrån de kom. Kronans och adelns män fick ord utifrån: hertig, greve, marsk och riddare från lågtyskan, fogde från latinet genom tyskan, kansler från franskan och latinet. Riksdag är en översättning av tyskans Reichstag. Biskop och präst kom med kyrkan. Alla 9 är lån.

Bygdens ord är nordiska. Tinget, häradet, lagmannen, socknen och ledungen – den gemensamma plikten att ställa skepp och män – bär alla namn som fanns före kristnandet. Till och med frälset, adelns skattefrihet från Alsnö stadga 1280, har ett nordiskt namn. Och adel är ett gammalt nordiskt ord, aðal, som fick sin nya mening från tyskan.

Här tolkar vi, och tolkningen är inte prövad: makten byttes uppifrån. Den nya kungamakten och kyrkan tog sina ord från Europa, där de hade lärt sig att styra. Bönderna fortsatte att samlas till ting i sina härad, och de orden behövde ingen byta ut.

Vikingatidens egna indelningar gick sämre. Jarlabanke lät hugga på sin sten vid Vallentuna kyrka (U 212) att han gjorde tingsplatsen och æinn atti allt hundari þetta – ensam ägde hela detta hundare. Hundaret var Svealands gamla indelning, knuten till ledungen. Under unionstiden trängdes ordet undan av härad, som redan användes i Götaland och Danmark. Upplands tre folkland – Tiundaland, Attundaland och Fjädrundaland – blev ett landskap, Uppland, med Upplandslagen 1296.

Ibland gick staten tillbaka till de gamla orden. När häradsrätterna och rådhusrätterna ersattes 1971 fick de nya domstolarna heta tingsrätter, och deras ordförande fick den fornnordiska titeln lagman. Dittills hade de hetat häradshövdingar. Vikingarnas ting dömer alltså fortfarande.

Gårdarike blev Ryssland – och Svitjod blev Sverige

Samma mönster syns på kartan. Runstenarna nämner 22 länder, folk och platser utanför den egna bygden, på sammanlagt 91 stenar. Elva har samma namn i dag: England, Danmark, Gotland, Skåne, Estland, Finland, Tavastland och några till. Två finns bara som historiska landskap, Wierland och Livland i Baltikum. Men 9 har bytt namn eller finns inte längre – och de står på 45 stenar, ungefär hälften.

Förstora ⤢

Det är de stora rikena långt österut och söderut. Garðar, Gårdarike, var Kievriket, som blev grunden till Ryssland, Belarus och Ukraina; Holmgarðr är Novgorod. Grikkland, som står på 24 stenar, är inte dagens Grekland utan det bysantinska kejsardömet. Langbarðaland är Italien – namnet lever bara i Lombardiet. Serkland, landen kring Kaspiska havet och kalifatet, har inget nutida namn alls. Rikena föll eller byggdes om, och deras nordiska namn föll med dem.

Ett namn bytte kyrkan ut. Östen, som Astrid reste stenen efter i Broby i Täby (U 136), sotti IorsaliR – sökte sig till Jórsalir – och dog i Grikkland. Vikingarna hade ett eget namn på Jerusalem. Det försvann när Bibelns namn tog över.

Och Sverige självt. Sveþiuð, Svitjod, står på två runstenar, båda i Ludgo socken i Södermanland. På den ena står att ingen ska föda en dugligare son i Svitjod (Sö 140), och på samma sten anropas kanske Tor. På den andra var Astrids söner de duktigaste i Svitjod (Sö Fv1948;289, Aspa bro). Svitjod betyder svearnas folk. Sverige betyder svearnas rike – Swerike på 1200-talet, Svearike på 1300-talet. På isländska heter landet fortfarande Svíþjóð. Landet bytte namn från ett folk till ett rike, och i det bytet ryms hela den politiska förändringen.

Så säkra är vi

Källor

• Samnordisk runtextdatabas (Rundata), Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet. Open Database License.
• Statistiska centralbyrån, Tilltalsnamn med minst 10 bärare bland folkbokförda 31 december (BE0001TNamn10), 2020.
• Svenskt diplomatariums huvudkartotek (SDHK), Riksarkivet: personnamn i breven 1350–1450.
• Wiktionary (svenska och engelska), uppslagen för ordens nutida betydelse och ursprung.
• Wikipedia (svenska): artiklarna Jarl, Stallare, Bryte, Hundare, Härad, Häradshövding, Tingsrätt, Frälse, Svitjod, Gårdarike, Langbardaland, Särkland och Uppland.
• Vitkis räkning, den låsta analysplanen, genomgången av titlarna och områdena och alla matchningar ligger öppet på GitHub.
• Bilder: Wikimedia Commons, med upphovsperson och licens i bildtexterna.