Stilgruppernas mörkertal

När Anne-Sofie Gräslund delade in runstenarna efter runbandens och djurornamentikens form fick forskningen sitt kanske vassaste verktyg: en runsten kan dateras på några decenniers när, utan ett enda årtal i texten. Stilgrupperna bär i dag stora delar av vad vi tror oss veta om vikingatidens slut – när ristarna började signera, när bönerna kom, hur korset spred sig.

Men ett verktyg ser bara det som ligger i dess ljus. Den här artikeln ställer frågan som sällan ställs: vilka runstenar ser stilgrupperna – och vilka står i mörkret? Svaret är att mer än var tredje runsten saknar stilgrupp i Samnordisk runtextdatabas, och att bortfallet inte är slumpmässigt. De stenar som saknas är systematiskt de skadade, de otolkade och de perifera. Och de beter sig inte som de synliga.

Verktyget som daterar djuren

Gräslunds system går från RAK, där runbandet har raka ändar utan djurhuvud, över fågelperspektivets Fp och korsbandsstilens KB till profilstilarna Pr1–Pr5, där djuret ses från sidan och blir allt smalare och mer utdraget. Ordningen är prövad mot myntdaterade depåer och mot stenarnas inbördes hänvisningar, och den håller: när vi själva seriationsprövar Upplands runstenar, som vi visar längre ned, följer textens och innehållets drag Gräslunds ordning med god marginal. Inget i den här artikeln ifrågasätter systemet. Frågan är vad systemet inte ser.

Förstora ⤢

Vem som står i mörkret

Mönstret är detsamma var man än skär. Skadan väger tyngst: den som vill datera en skadad sten har stilgruppen till hjälp i ungefär hälften av fallen, för en hel sten i fem av sex. Skillnaden är så stor att slumpen är utesluten som förklaring – sannolikheten att den skulle uppstå av en slump är mindre än en på en kvintiljon. Och den är ingen gåta: ornamentiken sitter på ytan, och det är ytan som vittrar, spricker och muras in. Men följden är densamma oavsett orsak. De stenar som är svårast att läsa är också de som är svårast att datera, och varje kronologisk slutsats vilar på de hela, tolkade stenarna i de välbevarade landskapen.

Förstora ⤢

Också föremålen utanför runstenarna hör till bilden: gravhällar och berghällar har stilgrupp i 29 fall av hundra, lösa föremål aldrig. Det är väntat – systemet är byggt för runstenar – men det betyder att stilgruppsdatering över huvud taget inte når dit.

De osynliga är inte som de synliga

Om de niohundra stenarna utan stilgrupp vore ett slumpmässigt urval vore mörkertalet ett irritationsmoment och inget mer: slutsatserna från de synliga stenarna skulle gälla även de osynliga. Det går att pröva. Signaturen – att ristaren skriver sitt namn – är ett drag som inte kräver någon stilbestämning för att räknas, och som forskningen brukar knyta till de senare stilgrupperna.

Här måste skadan först hållas isär: en skadad sten kan ha förlorat både sin ornamentik och sin signatur, och då ser sambandet starkare ut än det är. Vi jämför därför bara hela stenar, utan förlorade runor. Bland Sveriges hela runstenar med stilgrupp är 102 av 642 signerade, 15,9 procent. Hade de hela stenarna utan stilgrupp haft samma blandning av stilar skulle ungefär 16 av hundra vara signerade. I verkligheten är det 8 av 132, 6,1 procent. Så få signaturer bland så många stenar uppstår av slump ungefär en gång på två tusen.

Stenarna utan stilgrupp signerar alltså som RAK-stenarna, den grupp som räknas som äldst – inte som genomsnittet. Det finns två läsningar, och båda har följder. Antingen är de ostilsatta stenarna inte slumpmässigt spridda i tiden utan väger mot det tidiga – då är de kronologiska kurvor som ritas på de stilsatta stenarna skeva, eftersom en tidig tredjedel saknas. Eller så speglar bortfallet hur stilbestämningarna har gjorts – vilka stenar som blev granskade, avbildade och inpassade – och då är stilgruppernas täckning själv en historisk källa som ingen har läst. Siffrorna kan inte skilja läsningarna åt. Men ingen av dem tillåter att de osynliga stenarna behandlas som om de inte fanns.

RAK: kategorin av det som saknas

Den tidigaste gruppen, RAK, definieras inte av ett formspråk utan av frånvaron av ett: raka bandändar, inget djurhuvud. Det fungerar i Uppland, där RAK är en liten minoritet omgiven av daterbara grannar. Men se vad kategorin gör med andra bestånd:

I Danmark är i stort sett varje stilsatt runsten RAK, i Norge varenda en, i Västergötland och Småland tre av fyra. Läses RAK som en datering – ungefär 980 till 1015 i Gräslunds kronologi – blir nästan hela dessa bestånd tidiga per definition, inte per iakttagelse. För Danmark finns oberoende hållpunkter som pekar åt samma håll, men i varje statistisk jämförelse mellan landskapen blir cirkeln sluten: den som räknar "tidiga" och "sena" stenar per region räknar till stor del var djurornamentiken brukades, inte när stenarna restes. Utanför Mälardalen är RAK mindre en datering än en anteckning om att det inte finns något djur att datera.

Förstora ⤢

Vad det betyder för forskningens slutsatser

Varje undersökning som sorterar runstenar efter stilgrupp – när signerandet började, när en böneformel kom och försvann, hur korsen spred sig, vår egen statistik inräknad – gäller i själva verket de två tredjedelar av runstenarna som har en stilgrupp, och den tredjedelen är vald av bevarandet, tolkningen och geografin. Det gör inte slutsatserna fel, men det gör dem villkorade på ett sätt som sällan skrivs ut.

Det enklaste botemedlet kostar en rad: att redovisa täckningen tillsammans med slutsatsen. "Bland de stilsatta stenarna" är en annan utsaga än "bland stenarna", och läsaren bör få veta vilken som görs – med antal: hur många stenar som bär kurvan, och hur många som står utanför den. Vi har börjat göra det i våra egna artiklar, och mönstret i den här artikeln är skälet.

Mörkertalet kan tändas

Det går att göra mer än att redovisa. Tre lampor finns redan:

• Seriation på textens och innehållets drag. Vi har ordnat Upplands runstenar efter språkdrag, formler och innehåll, utan att använda ornamentiken som indata, och prövat ordningen mot de stilsatta stenarna: den följer Gräslunds kronologi med rangkorrelationen 0,543 och skattar styldaterade stenars tid med ett medelfel på 21 år, mot 25 om man gissar medelåret. Rangkorrelationen betyder att ordningen till god del är rätt även när årtalen är osäkra; sambandet står kvar inom enskilda härader. Vinsten är att metoden inte behöver något djur: av Upplands 374 runstenar utan stilgrupp får 317 en tidsplacering, med breda men redovisade osäkerheter. Placeringarna visas sten för sten i Vitkis forskningsvy.
• Textmodellens datering. Sannolikhetsmodellen i Vitki, som läser och fyller runföljder, daterar också: i korsvaliderade prov träffar den rätt århundrade för 58,5 procent av runstenarna, och i 94,8 fall av hundra ligger den högst en epok fel. Det är grovt jämfört med stilgruppernas decennier – men det är en datering som når varje sten med läsbar text, även de niohundra i mörkret.
• Det forskningen redan vet men databasen inte rymmer. I stilfältet skymtar bedömningar som aldrig blev regelrätta poster: hänvisningar till muntliga uppgifter och tryckta supplement, och 73 stenar bär sin stilgrupp med frågetecken. Litteraturen vet mer än databasen. Att samla in stilbedömningar ur Sveriges runinskrifter och senare granskningar till databasens stilfält vore det billigaste enskilda sättet att krympa mörkertalet på riktigt.

Förstora ⤢

Det siffrorna inte säger

• Mörkertalet är databasens, inte forskningens. Vi mäter Rundatas stilfält. Stilbedömningar kan finnas i litteraturen utan att stå där – men varje undersökning som bygger på databasen, vår egen inräknad, ärver ändå just det här bortfallet.
• Signaturjämförelsen har två läsningar. Att hela stenar utan stilgrupp signerar som de äldsta kan betyda att de är tidiga, eller att stilbestämmandet valt bort en viss sorts stenar. Våra tal skiljer inte läsningarna åt; det kräver att de ostilsatta stenarna dateras på annan väg.
• Seriationen är prövad i Uppland. Utanför Uppland vet vi ännu inte hur väl textens drag bär en tidsordning; inom ristare är sambandet svagare, som väntat när en ristares verksamma år är få.
• Stilgrupp med frågetecken räknas som stilgrupp. Vi räknar generöst: även osäkra bestämningar står på ljussidan. Mörkertalet är alltså snarare under- än överskattat.

Så gjorde vi

• Underlaget: alla vikingatida inskrifter i Samnordisk runtextdatabas (3.1, 2018). Runsten är det Rundata kallar runsten eller fragment av runsten; en stilgrupp räknas när stilfältet anger något annat än "?". Skadad betyder förlorade runor eller förlorad text i Rundatas läsning. Signerad betyder att Rundata anger ristaren som signerad (S), inte bara attribuerad.
• Testerna: skillnaderna i stilgruppstäckning och signering är prövade med Fishers exakta test, och signeringen bland de ostilsatta mot den väntade andelen med ett exakt binomialtest; alla jämförelser av signering gäller enbart hela stenar. Seriationens validering är korsvaliderad mot de styldaterade stenarna (leave-one-out), med robusthetsprov utan kors, utan utlandsfärdsstenar, utan föränderliga språkdrag samt inom härader och ristare.
• Skripten: utdata/sprakprov/stilgrupper.py och utdata/sprakprov/morkertal.py i kodförrådet; seriationen i r/chronology.R. Alla tal i artikeln läses ur skriptens utdata med automatiska kontroller.

Källor

• Samnordisk runtextdatabas (Rundata), Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet. Open Database License.
• Gräslund, A.-S. 2006. Dating the Swedish Viking-Age rune stones on stylistic grounds. I: M. Stoklund m.fl. (red.), Runes and their Secrets: Studies in Runology. Köpenhamn: Museum Tusculanum Press, s. 117–139.
• Källström, M. 2007. Mästare och minnesmärken. Studier kring vikingatida runristare och skriftmiljöer i Norden. Stockholm: Stockholms universitet.