Fem runstenar söker sin ristare

Vi vill nu visa en av de verkliga styrkorna i Vitki.

Av de 2 321 svenska vikingatida runstenarna i Samnordisk runtextdatabas (Rundata) saknar 1 550 en ristare – två av tre. Ingen har antecknat vem som högg dem, och för de flesta kommer vi aldrig att få veta det. Men stenarna bär spår av sina ristare: hur orden stavas, vilka tecken som skiljer dem åt, ornamentiken, platsen. Det är sådana spår runologerna följer när de attribuerar en sten för hand, en i taget. Vitki följer dem för alla stenar på en gång och säger för varje sten om beläggen pekar mot någon av de ristare Vitki känner – och hur starkt.

Det syns i Stenöversikt. Där får 86 stenar utan ristare ett nytt förslag, vilket betyder att beläggen pekar starkt mot en ristare. Ytterligare 292 får ett möjligt förslag. För resten, 1 172 stenar, räcker beläggen inte till något förslag alls.

Förstora ⤢

Ett förslag är bara värt något om vi vet hur ofta det stämmer. Därför börjar vi inte med förslagen utan med ett prov.

Först ett blindprov

Rundata anger en säker ristare för 769 runstenar. Vi lät Vitki gå igenom dem en i taget med svaret dolt. Ristaren togs bort ur stenens uppgifter, och allt Vitki vet om ristarna – var de verkade, vilka stilgrupper och bergarter de använde, hur de stavade – räknades om utan den stenen. Sedan fick Vitki säga sitt, precis som om stenen aldrig hade haft någon ristare. Hur provet skulle gå till och vad som skulle räknas som framgång skrev vi ner och låste innan vi såg ett enda resultat.

Som motståndare valde vi den enklaste regel vi kunde komma på: gissa på ristaren bakom den närmaste stenen med känd ristare. Regeln är inte dum. Ristarna arbetade i sina hemtrakter, och grannstenen har ofta samma ristare.

När Vitki gav ett nytt förslag var det Rundatas ristare i 248 av 302 fall, 82 procent – troligen någonstans mellan 77 och 86 procent. Regeln om närmaste ristare hade rätt på samma stenar i 44 procent av fallen. Mest talande är stenarna där de två är oense: på 132 hade Vitki rätt och regeln fel, på 17 var det tvärtom. Om Vitki och regeln vore lika bra skulle en så skev fördelning nästan aldrig uppstå av en slump (p ≈ 3 · 10⁻²³). Det är mindre sannolikt än att vinna högsta vinsten på Lotto tre veckor i rad.

Det hårdaste provet är de 100 signerade stenarna bland dem. Där står ristarens namn på stenen, och facit vilar alltså inte på någon forskares bedömning av stil eller stavning. Vitki hade rätt på 72 av dem, regeln på 42. Även de svagare möjliga förslagen slog regeln, 55 mot 34 procent. Och ju starkare förslaget är, desto oftare stämmer det: med en styrka på minst 0,7 hade Vitki rätt i 86 procent av fallen, 142 av 165.

Så resonerar Vitki

Hur kommer Vitki fram till ett förslag? Ta U 843 från Hässle i Dalby socken utanför Uppsala. Stenen är försvunnen, och vi känner den från en teckning gjord före 1693. Enligt inskriften lät fyra personer resa den efter sin far Ulv. Rundata anger ingen ristare.

Förstora ⤢

Vitki låter två vittnen yttra sig och prövar sedan deras besked mot fyra kontroller.

Det första vittnet är en statistisk modell i R, en så kallad slumpskog, som har lärt sig känna igen 18 ristare på 497 stenar med känd ristare. Den väger samman var stenen står, ornamentik, kors, stavning, skiljetecken, formler och innehåll. För U 843 säger modellen Fot – Fot 2 i Rundata – med 72 procent. Modellen är försiktig av sig. När den prövades på stenar den inte hade fått se, sa den minst 70 procent om 20 stenar och hade rätt om alla 20.

Det andra vittnet är stavningen. Vitki jämför stenens text, med namnen bortplockade, med hur varje ristare brukar stava och sätta skiljetecken. U 843 liknar Fots stenar mest. När stavningen sätter Fot först har den haft rätt 36 gånger av 56, knappt två gånger av tre. Eftersom texten bara har 8 ord räknas vittnet ned ytterligare, till 0,45.

Sedan vägs vittnena ihop. Båda kan ha fel: modellen i 28 procent av fallen, stavningen i 55. Att båda har fel samtidigt, om de är oberoende av varandra, händer i 28 procent av 55 procent av fallen, alltså ungefär 16 procent. Det ger styrkan 0,84.

Sist kommer kontrollerna: stämmer området, stilgruppen, språkdragen och bergarten med ristarens övriga stenar? Varje kontroll som säger emot drar ned styrkan, ända till hälften om alla säger emot. För U 843 står en av Fots stenar, U 841 vid Dalby kyrka, en kilometer bort. Stilgrupp och bergart går inte att pröva för den försvunna stenen. Språkdragen får bara tala emot, aldrig för, eftersom stavningen redan har fått säga sitt. Ingenting säger emot, och styrkan blir kvar på 0,84.

Förstora ⤢

Formeln förutsätter att vittnena är oberoende, och det är de inte helt, för båda tittar delvis på stavningen. Därför är styrkan ett index att sortera stenarna efter, inte en sannolikhet. Det är också därför blindprovet behövdes: det visar vad indexet är värt.

Fem stenar

Här är de fem starkaste nya förslagen. Vi har inte valt dem för hand: de är Stenöversiktens fem högsta, enligt regeln i den låsta planen.

Förstora ⤢

Tre av de fem gäller Traen, och det namnet behöver en förklaring. Rundata ger 22 runstenar i Södermanland ristaren Traen, 12 av dem i Rönö härad. Men namnet bygger på en felläsning (Gustavson & Snædal Brink 1981, s. 196–97; Axelson 1993, s. 74), och Bianchi (2010, s. 153–55) och Kitzler Åhfeldt (2017, s. 65–66) ser stenarna som verk av flera ristare snarare än en. När Vitki säger Traen betyder det alltså att stenen hör hemma bland dessa stenar, i en lokal tradition – inte att en person som hette Traen högg den.

1. Sö 62 vid Hässlö – Traen-gruppen, styrka 0,88

Förstora ⤢

Gunne reste stenen vid Hässlö i Lerbo socken efter sin son Ragne, som dog på vägen västerut. Modellen ger Traen 52 procent, och på den nivån har den haft rätt nio gånger av tio. Stavningen sätter också Traen först, men bara knappt före Tidkume, så det vittnet räknas något lägre. Stilgruppen Pr1 hör till kärnan av Traen-stenarna, och den närmaste av dem, Sö 49 vid Ene, står 24 kilometer bort. Ett språkdrag talar emot: stenen skriver rasti stan med a, där nästan alla Traen-stenar har ai, som i ræisti stæin. Formen med a finns bara på 6 procent av dem, mot 20 procent i landskapet. Den enkla regeln hade gissat på Stenkil, vars sten Sö 54 står närmast, 8 kilometer bort. Runor 2020 anger ingen ristare.

2. Sö 158 vid Österberga – Traen-gruppen, 0,87

Förstora ⤢

På Sö 158 i Runtuna socken, mitt i Traen-stenarnas trakt, är ett skepp inristat. Bindrunorna bildar masten, och namnet på den döde fadern, kitilhafþa, står i seglet. Runor 2020 noterar att stenen tidigare tolkades som signerad av Traen. I den läsning som Rundata följer i dag, Gustavson och Snædal Brinks från 1981, finns ingen signatur: bindrunorna i masten blir i stället ett omdöme om fadern, þrottaR þiagn, ungefär ”en tägn av styrka”. Därför saknar stenen ristare i Rundata.

Vitki vet ingenting om den historien; Runors anmärkningar ingår inte i beläggen. Ändå hamnar stenen bland Traen-stenarna. Modellen säger Traen med 68 procent, en nivå där den har haft rätt 60 gånger av 61, och stavningen sätter Traen först. Den närmaste Traen-stenen, Sö 153 vid Skarpåker, står 1,5 kilometer bort, och fyra av gruppens stenar står i samma socken. Bindrunor finns på 11 procent av Traen-stenarna mot 5 procent i landskapet.

Men det finns en granne som komplicerar bilden. En kilometer bort, också vid Österberga, står Sö 159, signerad av Gunnlev, Rörik och Gudmund. Det är den stenen den enkla regeln hade gissat på, och i blindprovet tog Vitki just den för en Traen-sten. Vitki kan alltså inte skilja Traen-gruppen från de tre som signerade grannstenen. Det är en fråga för någon som kan jämföra stenarna själva – och det är precis den sortens fråga Vitki är bra på att ställa.

3. U 1026 vid Lena kyrka – Öpir, 0,85

Förstora ⤢

Vid Lena kyrka i Norunda härad står två stenar på samma plats, U 1026 och U 1027. Brand och Sigvid lät resa U 1026 efter sin bror Munde, och Rundata noterar att ornamentiken i stilgruppen Pr4 är skickligt utformad.

Här talar bara modellen, eftersom texten blir för kort för stavningsjämförelsen när namnen plockas bort. Men modellen talar tydligt: Öpir (Öpir 1 i Rundata), 85 procent. Det är det säkraste svar den ger för någon av de 810 stenar som helt saknar ristare i Rundata. Pr4 hör till kärnan av Öpirs stenar, och skiljetecknet som Rundata återger med en apostrof (') finns på 55 procent av Öpirs stenar mot 11 procent i Uppland. De närmaste Öpir-stenarna står vid Tensta kyrka, 4 kilometer bort. Den enkla regeln hade gissat på Åsmund och Vigmund, vars sten U 1031 vid Hånsta står 2 kilometer bort. Den stenen klarade Vitki i blindprovet: med svaret dolt föreslog Vitki Åsmund.

Runor 2020 säger att U 1026 och U 1027 har samma ristare, utan att nämna något namn. Vitki ger båda samma namn: U 1027 får Öpir med styrkan 0,74. Eftersom stenarna står på samma plats är det inget starkt prov, men olika namn hade varit en varningsklocka. En reservation till: Öpir är det namn Vitki oftast tar till. När Vitki har föreslagit Öpir i blindprovet har det stämt 68 gånger av 104, sämst av alla ristare som Vitki har föreslagit mer än tre gånger. Så höga sannolikheter som 85 procent har modellen dock ännu inte gett fel när den prövats.

4. U 843 vid Hässle – Fot, 0,84

U 843 har vi redan följt genom maskineriet. Det som gör förslaget starkt är att två vittnen som tittar på olika saker – modellen på helheten, stavningen på texten – pekar på samma ristare. Skiljetecknet × finns på 73 procent av Fots stenar mot 15 procent i Uppland, och auk för ”och” på 95 procent mot 52. Här hade den enkla regeln gissat likadant, men med knapp marginal: Fots sten vid Dalby kyrka står 15 meter närmare än en sten av Öpir vid samma kyrka. En annan av Fots stenar, U 844 vid Viggeby bro, fick rätt förslag i blindprovet. Runor 2020 anger ingen ristare, och för den försvunna stenen finns bara teckningen att granska.

5. Sö 72 vid Kesäter – Traen-gruppen, 0,83, och listans svagaste länk

Sö 72 i Västra Vingåkers socken är också försvunnen. Ulv och en person vars namn inte går att tolka reste stenen efter Styrman, och inskriften slutar med en bön: Gud hjälpe deras själ.

Här talar bara stavningen. Modellen svarar inte alls, eftersom stenen står mer än 25 kilometer från varje sten den har tränats på. Stavningen sätter Traen först, och när den gör det har den haft rätt 14 gånger av 16. Därav den höga siffran. Ändå är förslaget listans svagaste, av tre skäl. Den närmaste Traen-stenen, Sö 112 vid Kolunda, står 46 kilometer bort, långt från gruppens kärna. Ett språkdrag talar emot: stenen har iftiR (efter), där Traen-stenarna oftast skriver at; formen æftiR finns bara på 15 procent av dem mot 42 procent i landskapet. Och blindprovet kan inte säga något om förslag av det här slaget, eftersom ingen sten i provet fick ett nytt förslag på stavningen ensam. Sö 72 är ett förslag att pröva, inte att lita på.

Nästa fem

• U 482 vid Kasby – Fot, styrka 0,82 (modellen 0,67, stavningen 0,45). Runor 2020: ingen ristare.
• Sö 70 vid Hedenlunda – Traen-gruppen, styrka 0,79 (modellen 0,49, stavningen 0,58). Runor 2020: ingen ristare.
• Sö 137 vid Aspa – Traen-gruppen, styrka 0,79 (modellen 0,41, stavningen 0,63). Runor 2020: ingen ristare.
• U 136 vid Broby – Fot, styrka 0,78 (modellen 0,39, stavningen 0,64). Runor 2020: samma ristare som U 135.
• Sö 335 vid Ärja ödekyrka – Traen-gruppen, styrka 0,75 (modellen 0,40, stavningen 0,58). Runor 2020: ingen ristare.

Två stenar som är starkare än Sö 335, U 854 och U 957, är inte med, eftersom modellen säger kanske någon annan om dem: ingen av dess ristare når 35 procent. Det gäller 17 av de 86 nya förslagen.

U 136 vid Broby har enligt Runor 2020 samma ristare som grannstenen U 135, och Vitki ger båda Fot. Detsamma gäller U 297 och U Fv1979;245 vid Skånela kyrka. I alla tre par där Runor säger att två namnlösa stenar har samma ristare och båda får ett nytt förslag ger Vitki dem samma namn. För Sö 137 vid Aspa finns dessutom mätningar av huggtekniken: Kitzler Åhfeldt (2017, s. 41–46) placerar den i en annan teknikgrupp än Traen-stenen Sö 164 – ännu ett tecken på att Traen-gruppen rymmer flera händer.

Sammanlagt gäller 30 av de 86 nya förslagen Öpir, 18 Fot, 15 Traen-gruppen och 14 Balle. Av dem står 65 i Uppland, 20 i Södermanland och en i Västmanland. Inget av dem motsägs av Runor 2020 – men mest för att Runor inte heller anger någon ristare för dem. Bara för U 1015 anger Runor redan en ristare, och det är samma som Vitki föreslår: Öpir.

Det Vitki inte kan

Vitki känner bara ristare med tillräckligt många stenar att lära sig av: 18 i modellen och 27 i stavningsjämförelsen, 28 sammanlagt, nästan alla verksamma i Uppland och Södermanland. En sten av någon annan kan ändå få ett av deras namn. I blindprovet var 133 av de 769 stenarna ristade av någon Vitki inte känner, och 23 av dem fick ändå ett nytt förslag. De kan inte bli rätt, och de är medräknade i de 82 procenten. Modellen kan numera säga kanske någon annan när ingen av dess ristare passar, men den varnar också i onödan.

Förstora ⤢

Facit är inte heller oberoende. I Uppland och Södermanland bygger Rundatas attribueringar till stor del på Axelsons förteckning från 1993 och på äldre forskares bedömningar av stil och stavning – samma slags spår som Vitki följer. Därför är de signerade stenarna det viktigaste provet.

Södermanland är Vitkis svagare landskap. Där hade nya förslag rätt i 17 av 28 fall (61 procent), mot 46 procent för den enkla regeln, och med så få stenar kan den skillnaden vara slump. Tre av de fem starkaste förslagen gäller Södermanland. När Vitki har föreslagit Traen har det stämt 11 gånger av 15, och alla fyra missarna var stenar som andra ristare i landskapet har signerat, bland dem Sö 159 vid Österberga. Det passar med bilden av Traen-gruppen som en lokal tradition snarare än en hand.

Av de 86 förslagen gäller 18 försvunna stenar. Deras text och ornamentik känner vi bara från äldre teckningar och läsningar, och ett fel där följer med in i beläggen.

Ett prov mot Runor 2020 blev för litet för att säga något. Runor anger ristare för 19 runstenar som saknar ristare i Rundata 3.1, men bara åtta av dem har en ristare som Vitki känner, och ingen av dem fick ett nytt förslag. Av tre möjliga förslag stämde ett.

Vad det ger oss

En modell som den här kan inte ge oss nya attribueringar. Det kan bara den som granskar stenarna. Men den ger runologin något som är svårt att få fram för hand: en arbetslista över alla Sveriges runstenar utan ristare, ordnad efter hur starkt beläggen pekar, med varje belägg synligt. Den visar var forskningens egna grupper håller ihop i datan, som när Sö 158, som en gång lästes som signerad av Traen, hamnar bland Traen-stenarna utan att Vitki vet om den läsningen. Den hittar platserna där frågan är öppen, som Österberga. Och den kan säga hur ofta den har rätt: fyra gånger av fem, i ett prov där svaret var dolt.

Se själv

Öppna Stenöversikt i Vitki, stäng av alla statusar utom nytt förslag och välj Visa som tabell. Klicka på en sten för att se vad varje metod säger om den. Modellen och dess kanske någon annan finns under Statistik → Vem ristade?. Blindprovets alla rader finns i Vitkis öppna källkod.

Källor

• Axelson, J. 1993. Mellansvenska runristare. Förteckning över signerade och attribuerade inskrifter. Runrön 5. Uppsala.
• Bianchi, M. 2010. Runor som resurs. Vikingatida skriftkultur i Uppland och Södermanland. Runrön 20. Uppsala.
• Gustavson, H. & Snædal Brink, T. 1981. Runfynd 1980. Fornvännen 76: 186–202.
• Kitzler Åhfeldt, L. 2017. Runristare och mobilitet i Södermanland. Stockholm.
• Runor. Riksantikvarieämbetet, utgåvan 2020.
• Samnordisk runtextdatabas, version 3.1 (ODbL).
• Bilder: se bildtexterna.