Söner och bröder dog utanför Norden oftare än fäder och makar – 10 mot 3 procent

Runstenar efter män som dog utomlands hör till de mest studerade. Mats G. Larsson (1990) har gått igenom stenarna om utlandsfärder och vad de säger om samhället bakom dem. Judith Jesch (2001) har undersökt ordförrådet i runinskrifterna och skaldediktningen om färder och följen, bland annat orden drengr och þegn. Lauren Goetting (2006) har argumenterat för att drengr främst användes om unga män i ett krigarfölje och þegn om äldre, etablerade män, och Denis Sukhino-Khomenko (2024) har följt þegn runt Nordsjön. Ingen av dem har mätt om den som dog borta oftare var en ung man i sin familj än en äldre, med tid, trakt och ristare konstanta.

Syftet med den här studien är att pröva det, med släktplatsen som mått: en son eller bror står i en yngre plats i släkten än en far eller make. Det är inte detsamma som ålder, men det är det närmaste mått inskrifterna själva ger.

Hypotesen, modellen och tolkningsreglerna skrevs ned i en analysplan den 28 oktober 2026, innan någon modell hade körts. Planen gällde en studie av vilka som reste runstenarna och efter vem, med sex test; detta är test 5. Planen är tidsstämplad i projektets versionshantering och har kontrollsumman SHA-256 ea26a388379e29eb… (se Data och kod).

Testet lyder i planen: utfallet är att stenen säger att den döde dog utanför Norden, bland stenar där budskapet går att läsa; den döde är ung i släkten när han är barn eller syskon till resaren och varken förälder eller make, och äldre när han är förälder eller make och varken barn eller syskon; bara stenar där alla döda är män; modellen är utfall ~ ung + landsdel + dateringsperiod + ristaren som slumpeffekt. De sex testen korrigeras tillsammans med Holms metod. Ett test bekräftar när Holm-p är under 0,05 och riktningen är densamma med p under 0,05 i var och en av materialets två halvor; ett mönster att pröva har Holm-p under 0,05 men håller inte i båda halvorna.

Innan planen låstes hade ingen räkning av död utanför Norden efter släktplats gjorts. För testen 3 och 4 om drengr och þegn hade jag däremot sett en grov räkning utan modell: drengr på 8 procent av stenarna efter söner och bröder mot 0,4 procent efter fäder, och þegn tvärtom. Det står i planen. Testen 3 och 4 redovisas därför i avsnitt 5.5 som kompletterande, inte som huvudresultat.

Avsnitt 5.1–5.3 är de analyser planen föreskriver för test 5. Avsnitt 5.4 är beskrivande räkningar på samma urval, gjorda efter testet. Inga andra analyser ingår.

• Källa. Samnordisk runtextdatabas (Rundata), Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet: translitterering, normalisering, engelsk översättning, landskap, socken, ristare och stilgruppering för varje inskrift. Materialet frystes för analysen den 29 oktober 2026.
• Stenarna. Vikingatida runstenar i de svenska landskapen: 2 320 stenar. Bara runstenar; andra föremål med runor ingår inte. Skåne och Blekinge förs i Rundata till Danmark och ingår inte.
• Urval. Stenar vars text är så bevarad att den döde och hans relation till resaren kan läsas, där alla döda är män och där den döde är antingen ung eller äldre i släkten enligt planen: 393 stenar efter söner och bröder och 552 efter fäder och makar, sammanlagt 945.
• Släktplatsen. Relationen läses ur Rundatas engelska översättning med regler (son, bror, far, make och deras former). Reglerna kontrollerades mot handkodning på ett nytt urval om 40 stenar som de aldrig sett: relationen var rätt på 38 av 40.
• Utfallet är att stenen säger att den döde dog utanför Norden: ett ord för död eller ett sätt att dö, nära en plats utanför Norden (öster, väster, Grekland, England, Serkland, Ingvars färd med flera). Att bara ha rest räcker inte, och inte heller att dö på en resa hemma. Regeln kontrollerades mot handkodning av 205 stenar: regelns ja var rätt 92 gånger av 92 och regelns nej 113 gånger av 113.
• Landsdel efter dagens landskap (Svealand, Götaland, Gotland, Norrland) och dateringsperiod efter stenens ornamentikstil (Gräslund 2006): före 1010, 1010–1040, 1040–1070, efter 1070, och odaterad som egen grupp.
• Ristaren. Den ristare Rundata anger. Stenar utan känd ristare grupperas per socken.

4.1 Modellen. Logistisk regression i R-paketet mgcv (R 4.6.1; Wood 2017): utfallet mot släktplats, landsdel och dateringsperiod, med ristaren som slumpeffekt, så att en flitig ristares sätt att formulera stenarna inte räknas som ett mönster. Andelarna är modellens marginaleffekter.

4.2 Korrigering och replikering. Holm-korrigering (Holm 1979) över studiens sex test. Intern replikering: materialet delades en gång, för alla projektets analyser, i två halvor socken för socken, och testet ska hålla i var halva för sig. Planens robusthetsprov: bara stenar med minst tio läsbara ord, modellen utan ristarens slumpeffekt, bara Uppland, och bara söner mot bara fäder.

4.3 Känslighetsanalyser. Samma fasta serie som för alla samband projektet redovisar: rå modell; justerad för landskap och dateringsperiod; ristaren som slumpeffekt; socknen som slumpeffekt; stenens läge som rumslig yta (bara stenar som står kvar); var halva för sig; och utan ett landskap i taget (landskap med minst 30 stenar). En analys håller när p är under 0,05 och riktningen är densamma som i den justerade modellen; utan ett landskap krävs signifikans bara där minst två tredjedelar av stenarna är kvar. p-värdena justeras dessutom tillsammans för alla 48 samband som redovisas (Benjamini & Hochberg 1995); det justerade värdet kallas q. Modellens antaganden prövas med simulerade residualer (DHARMa; Hartig 2022). Felen i utfallsregeln prövas genom 200 omräkningar där varje stens ”sanna” utfall dras ur kontrollurvalets träffandelar.

4.4 Avvikelser från planen. Inga. Planens prov ”kön bestämt för alla resare” gäller bara testen om resarna och görs inte här.

5.1 Huvudtestet. Rått säger stenen att den döde dog utanför Norden på 41 av 393 stenar efter söner och bröder (10,4 procent) och på 15 av 552 efter fäder och makar (2,7 procent). Med tid, landsdel och ristare konstanta är andelarna 9,7 mot 2,6 procent. Oddskvoten är 4,10 (95 %-intervall 2,18–7,69), p < 0,001, Holm-korrigerat p < 0,001. I klartext: på en sten efter en son eller bror är det tre till fyra gånger så vanligt att den döde dog borta som på en sten efter en far eller make. Halva A: 481 stenar, oddskvot 3,03 (1,25–7,35), p = 0,01. Halva B: 464 stenar, oddskvot 5,82 (2,30–14,71), p < 0,001. Testet bekräftar enligt planens regel.

5.2 Planens robusthetsprov.

• Bara stenar med minst tio läsbara ord: 661 stenar, oddskvot 4,80, p < 0,001.
• Utan ristarens slumpeffekt: oddskvot 4,02, p < 0,001.
• Bara Uppland: 489 stenar, oddskvot 4,93, p = 0,003.
• Bara söner mot bara fäder: 653 stenar, oddskvot 5,26, p < 0,001. Rått 26 av 230 mot 13 av 496.

5.3 Känslighetsanalyserna (945 stenar, 56 med utfallet). Alla 8 håller:

• Rå modell: oddskvot 4,17 (2,27–7,65), p < 0,001.
• Justerad för landskap och dateringsperiod: 3,90 (2,09–7,27), p < 0,001.
• Ristaren som slumpeffekt (394 ristare och sockengrupper): 4,41 (2,08–9,34), p < 0,001.
• Socknen som slumpeffekt (399 socknar): 4,04 (1,98–8,22), p < 0,001.
• Stenens läge som rumslig yta (567 stenar som står kvar): 2,56 (1,19–5,48), p = 0,02. Skillnaden är mindre här, men den står kvar när trakten hålls konstant.
• Halva A (476 stenar): 3,19, p = 0,01. Halva B (469 stenar): 5,53, p < 0,001.
• Utan ett landskap i taget (5 landskap prövade): riktningen håller utan vart och ett av dem och är signifikant överallt. Svagast utan Uppland, då 456 stenar är kvar: oddskvot 3,64 (1,63–8,11), p = 0,002.
• Skillnaden i procentenheter i den justerade modellen: 9,9 mot 2,9 procent, 7,0 enheter (troligen mellan 3,8 och 10,2).
• Modellens antaganden: residualernas fördelning p = 0,56, kvarvarande rumsligt mönster p = 0,17, men överspridning p = 0,03: modellen fångar inte all variation mellan stenarna, så intervallen är troligen något för smala (se 6).
• Felen i utfallsregeln: sambandet håller i 100 procent av de 200 omräkningarna; oddskvotens median 3,65, spann 2,37–4,17.
• Justerat för alla 48 samband som projektet redovisar: q < 0,001. Sambandet är ett av 15 som håller i alla känslighetsanalyser.

5.4 Vilka de var (beskrivande, samma urval). Av de 41 söner och bröder som dog utanför Norden var 26 söner och 15 bröder. På 13 av stenarna står en kvinna bland resarna, och alla 13 är mödrar efter sina söner. Av alla 69 stenar efter män som dog utanför Norden, vilken relation de än hade till resaren, är bara 4 resta av en hustru. Skillnaden finns i båda de stora landsdelarna: i Svealand 26 av 261 efter söner och bröder mot 12 av 423 efter fäder och makar, i Götaland 15 av 124 mot 3 av 121.

5.5 Orden för de döda (planens test 3 och 4). drengr står om den döde på 27 av 393 stenar efter söner och bröder mot 4 av 552 efter fäder och makar: oddskvot 8,7, Holm-korrigerat p < 0,001, men för få fall i halva B för att pröva där. þegn står på 5 av 393 mot 26 av 552: oddskvot 0,22, Holm-korrigerat p = 0,01, men inte signifikant i någon av halvorna. Båda är mönster att pröva enligt planens regel, och för båda var en grov räkning sedd före låsningen.

Vad fyndet säger. De män vars runstenar säger att de dog i öster eller väster var oftare söner och bröder än fäder och makar. Skillnaden är stor, tre till fyra gånger, och den står kvar med tid, landskap och ristare konstanta, i var halva för sig, i varje landskap och när trakten hålls konstant. Bara fyra av de 69 stenarna efter män som dog borta är resta av en hustru. Färderna tycks ha hört till en livsfas: tiden innan mannen hade en egen familj att resa stenen efter honom.

Mot tidigare forskning. Resultatet ger ett mått åt den läsning av orden för de döda som Goetting (2006) har argumenterat för: drengr om unga män, þegn om äldre. Här följer båda orden släktplatsen åt samma håll som döden borta, men bara som mönster att pröva. Fyndet om döden borta vilar inte på orden utan på relationen, och det är därför ett självständigt stöd för att utlandsfärderna i första hand var unga mäns sak (jfr Jesch 2001; Larsson 1990).

Svagheter, i ordning efter vikt.

1. Släktplats är inte ålder. En son kan vara medelålders, en bror kan vara äldre än den som reser stenen. Måttet säger att den döde ännu inte var den som andra reste stenar åt som far eller make, inte hur gammal han var.
2. Vem som reser stenen och vad som skrivs hänger ihop. En far som dog borta kan ha minnts av söner som skrev stenen på ett annat sätt, utan plats för döden. Fyndet gäller vad stenarna säger, och det kan delvis vara en skillnad i hur olika resare formulerade sig.
3. Överspridning. Modellkontrollen visar mer variation mellan stenarna än modellen räknar med (p = 0,03). Oddskvoten påverkas knappast, men intervallen är troligen något för smala. Med 56 stenar med utfallet är de redan breda.
4. Relationen är läst med regler. Reglerna hade 38 rätt av 40 på ett nytt urval. Felen i relationen ingår inte i omräkningarna, bara felen i utfallet.

Vad som skulle fälla fyndet. Ett prov där resaren hålls konstant – till exempel bara stenar som en förälder reser efter en son jämfört med stenar som en son reser efter en förälder – där skillnaden försvann, eller en handkodning av relationen som visade fler fel bland stenarna om döden borta.

På runstenarna efter söner och bröder står det oftare att den döde dog utanför Norden än på stenarna efter fäder och makar, 9,7 mot 2,6 procent med tid, landskap och ristare konstanta, och skillnaden tål varje känslighetsanalys. Utlandsfärderna hörde i första hand till de unga männen i familjen. Nästa steg är att hålla resaren konstant och pröva orden för de döda på ett större material.