Kvinnor reste runstenar oftare i Svealand än i Götaland – 31 mot 17 procent

Kvinnorna på runstenarna har varit ett eget forskningsfält sedan 1990-talet. Judith Jesch (1991) samlade vad inskrifterna säger om kvinnor, och Birgit Sawyer (2000) räknade dem som reste stenarna landskap för landskap och visade att kvinnornas andel skiftar mellan landskapen. Sawyer läste stenarna som arvshandlingar: den som reste stenen visade sig som arvinge, och där kvinnor kunde ärva syntes de oftare. Anne-Sofie Gräslund (1995) har diskuterat samma kvinnor i förhållande till kristnandet. Räkningarna i den litteraturen är råa andelar. De tar inte hänsyn till att stenarna i Svealand i genomsnitt är yngre än i Götaland, eller till att några få ristare står för många stenar i Uppland.

Syftet är att pröva om skillnaden mellan Svealand och Götaland håller när stenarnas ålder och ristarna hålls konstanta, med en modell som bestämdes innan den kördes, och att låta den gå igenom samma känslighetsanalyser som projektets alla andra samband. Studien säger inget nytt om varför kvinnor reste stenar. Den prövar om den regionala skillnaden är ett fynd att bygga vidare på.

Hypotesen, modellen och tolkningsreglerna skrevs ned i en analysplan den 28 oktober 2026, innan någon modell hade körts. Planen gällde en större studie av vilka som reste runstenarna och efter vem, med sex test; detta är det första. Planen är tidsstämplad i projektets versionshantering och har kontrollsumman SHA-256 ea26a388379e29eb…, så att varje senare ändring skulle synas (se Data och kod).

Testet lyder i planen: utfallet är minst en kvinna bland resarna, bland stenar med minst en identifierad resare; modellen är utfall ~ landsdel + dateringsperiod + ristaren som slumpeffekt; måttet är oddskvoten Götaland mot Svealand. De sex testen korrigeras tillsammans med Holms metod. Tolkningsreglerna bestämdes i förväg: ett test bekräftar när Holm-p är under 0,05 och riktningen är densamma med p under 0,05 i var och en av materialets två halvor; ett mönster att pröva har Holm-p under 0,05 men håller inte i båda halvorna; en indikation har bara okorrigerat p under 0,05.

Innan planen låstes hade jag sett en siffra: 391 läsbara svenska stenar har en kvinna bland resarna. Ingen jämförelse mellan landsdelar hade gjorts. Det står i planen.

Analyserna i avsnitt 5.1–5.3 är de som planen föreskriver. Uppföljningen i 5.4 kommer ur en andra analysplan, skriven och låst den 29 oktober 2026 (SHA-256 6a03f6fd1a5f50f5…) efter att huvudresultatet var känt. Den är alltså förregistrerad men inte en del av det första testet, och den redovisas som uppföljning. Inga explorativa analyser ingår.

• Källa. Samnordisk runtextdatabas (Rundata), Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet: translitterering, normalisering, översättning, landskap, socken, ristare och stilgruppering för varje inskrift. Materialet frystes för analysen den 29 oktober 2026.
• Stenarna. Alla vikingatida runstenar i de svenska landskapen: 2 320 stenar. Bara runstenar; andra föremål med runor ingår inte. Skåne och Blekinge, som var danska under vikingatiden, förs i Rundata till Danmark och ingår inte.
• Urval. Stenar vars text är så bevarad att resarna kan läsas, och där minst en resare kan identifieras: 1 425 stenar. Av dem ligger 1 013 i Svealand och 370 i Götaland. 42 ligger på Gotland eller i Norrland; de ingår i modellen som egna nivåer men jämförs inte.
• Landsdelarna efter dagens landskap: Svealand är Uppland, Södermanland, Västmanland, Närke, Gästrikland, Dalarna och Värmland; Götaland är Östergötland, Västergötland, Småland, Öland, Bohuslän, Halland och Dalsland.
• Utfallet är att minst en kvinna står bland resarna. Resarnas kön läses ur Rundatas engelska översättning med regler i fyra steg: först relationen (mor, dotter, hustru; son, far, bror), sedan den ensamma resarens possessiv i formeln (her son, his son), sedan ett namnlexikon som byggts ur de två första stegen, och sist namnets ändelse. Reglerna kontrollerades mot handkodning på ett nytt urval om 40 stenar som reglerna aldrig sett: 39 av 40 rätt. I de handkodade kontrollurvalen tillsammans (80 stenar som kunde jämföras) var regelns ja rätt 13 gånger av 13 och regelns nej rätt 67 gånger av 67. Felen finns där texten har luckor, och de missar kvinnor oftare än de lägger till.
• Dateringsperiod efter stenens ornamentikstil (Gräslund 2006): före 1010, 1010–1040, 1040–1070, efter 1070, och odaterad som egen grupp.
• Ristaren. Den ristare Rundata anger. Stenar utan känd ristare grupperas per socken.

4.1 Modellen. Logistisk regression i R-paketet mgcv (R 4.6.1; Wood 2017): utfallet mot landsdel och dateringsperiod, med ristaren som slumpeffekt. Slumpeffekten ger varje ristare en egen nivå, så att en flitig ristares vanor inte räknas som en landsdels sed. Andelarna per landsdel är modellens marginaleffekter, det vill säga medelvärdet över stenarna som de är.

4.2 Korrigering och replikering. Holm-korrigering (Holm 1979) över studiens sex test. Intern replikering: materialet delades i två halvor socken för socken, med hela socknar växelvis inom varje landskap. Indelningen gjordes en gång, före studien och lika för alla projektets analyser, och testet ska hålla i var halva för sig. Därtill fem robusthetsprov som planen föreskriver: bara stenar med minst tio läsbara ord, bara stenar där alla resares kön är bestämt, modellen utan ristarens slumpeffekt, bara Uppland, och söner mot fäder (det sista gäller bara studiens test om de döda).

4.3 Känslighetsanalyser. Projektet lägger samma fasta serie känslighetsanalyser på varje samband det redovisar, oavsett vilken studie sambandet kommer ur: rå modell; modellen justerad för dateringsperiod; ristaren som slumpeffekt; socknen som slumpeffekt, för att se om skillnaden är några socknars egenhet; var halva för sig; och modellen omräknad utan ett landskap i taget (landskap med minst 30 stenar). En analys med stenens läge som rumslig yta görs inte här, eftersom jämförelsen själv är geografisk. En analys håller när p är under 0,05 och riktningen är densamma som i den justerade modellen. När ett landskap tas bort krävs signifikans bara där minst två tredjedelar av stenarna är kvar; annars räcker riktningen.

Eftersom projektet prövar många samband justeras p-värdena dessutom tillsammans för alla 48 samband som redovisas (Benjamini & Hochberg 1995). Det justerade värdet kallas q nedan. Ett samband räknas som bekräftat när det håller i båda halvorna och q är under 0,05. Modellens antaganden prövas med simulerade residualer (DHARMa; Hartig 2022). Felen i könsbestämningen prövas genom att modellen räknas om 200 gånger, där varje stens ”sanna” utfall dras ur kontrollurvalets träffandelar.

Känslighetsanalyserna räknas på de 1 383 stenarna i Svealand och Götaland. Huvudmodellen har 1 425, eftersom Gotland och Norrland är med som egna nivåer där. Känslighetsanalyserna använder projektets gemensamma dateringsperioder, så siffrorna kan skilja sig något från huvudtestets.

4.4 Avvikelser från planen. Inga för huvudplanen. I uppföljningens plan kördes ett av testen (en ensam kvinna reser stenen) först med en variabel som saknades i datafilen, vilket gav noll stenar. Variabeln räknades sedan fram exakt som planen definierar den och testet kördes om. Inget annat ändrades.

5.1 Huvudtestet. Rått står en kvinna bland resarna på 324 av 1 013 stenar i Svealand (32 procent) mot 61 av 370 i Götaland (16 procent). Med tid och ristare konstanta är andelarna 31 mot 17 procent. Oddskvoten Götaland mot Svealand är 0,46 (95 %-intervall 0,32–0,66), p < 0,001, Holm-korrigerat p < 0,001. I klartext: drar man en sten på måfå i vardera landsdelen är det nästan dubbelt så vanligt att Svealandsstenen har en kvinna bland resarna, och ett så stort utslag av ren slump är så sällsynt att det inte är värt att räkna med. Halva A: 730 stenar, oddskvot 0,41 (0,24–0,69), p < 0,001. Halva B: 695 stenar, oddskvot 0,51 (0,31–0,85), p = 0,009. Samma riktning och signifikant i båda halvorna: testet bekräftar enligt planens regel.

5.2 Planens robusthetsprov.

• Bara stenar med minst tio läsbara ord: 951 stenar, oddskvot 0,51, p = 0,005.
• Bara stenar där alla resares kön är bestämt: 1 390 stenar, oddskvot 0,46, p < 0,001.
• Utan ristarens slumpeffekt: oddskvot 0,46, p < 0,001.
• Bara Uppland: kan inte prövas, eftersom jämförelsen gäller landsdelar och Uppland ligger helt i Svealand.

5.3 Känslighetsanalyserna (1 383 stenar, 385 med en kvinna bland resarna). Alla 7 håller:

• Rå modell: oddskvot 0,42 (0,31–0,57), p < 0,001.
• Justerad för dateringsperiod: 0,46 (0,32–0,65), p < 0,001.
• Ristaren som slumpeffekt (483 ristare och sockengrupper): 0,45 (0,31–0,64), p < 0,001.
• Socknen som slumpeffekt (469 socknar): 0,46 (0,32–0,66), p < 0,001. Skillnaden är alltså inte några socknars egenhet.
• Halva A (701 stenar): 0,43, p < 0,001. Halva B (682 stenar): 0,49, p = 0,004.
• Utan ett landskap i taget (6 landskap prövade): riktningen håller utan vart och ett av dem, och inget landskap vänder den. Svagast utan Uppland, då 643 stenar är kvar: oddskvot 0,66 (0,43–1,03), p = 0,07. Utan Uppland försvinner mer än hälften av Svealands stenar, och där krävs bara riktningen.
• Skillnaden i procentenheter i den justerade modellen: 31 mot 17 procent, 14 enheter (troligen mellan 9 och 20).
• Modellens antaganden: residualernas fördelning p = 0,59, överspridning p = 0,71, kvarvarande rumsligt mönster p = 0,67. Inget avvikande.
• Felen i könsbestämningen: sambandet håller i 100 procent av de 200 omräkningarna; oddskvotens median 0,47, spann 0,44–0,55.
• Justerat för alla 48 samband som projektet redovisar: q < 0,001. Sambandet är ett av 15 som håller i alla känslighetsanalyser.

5.4 Uppföljning (andra förregistrerade planen). Fem förhandsbestämda förklaringar till vad skillnaden består i, prövade med samma modell och samma tolkningsregler:

• Änkor efter färderna – stöds inte. En kvinna reser stenen efter sin make: 96 av 1 013 i Svealand mot 23 av 370 i Götaland, oddskvot 0,82, ingen skillnad. Utan stenarna som nämner resor finns skillnaden kvar och blir något större (oddskvot 0,40, håller i båda halvorna).
• Seden att räkna upp familjen – förklarar en femtedel. Med antalet resare konstant: oddskvot 0,53. 20 procent av skillnaden på logoddsskalan försvinner, under planens gräns på hälften.
• Egen ställning – stöds inte. En ensam kvinna reser stenen: 137 av 1 013 mot 44 av 370, oddskvot 0,77, ingen skillnad.
• Rollerna – här sitter skillnaden. På stenar efter söner står modern med på 107 av 195 i Svealand (55 procent) mot 13 av 70 i Götaland (19 procent), oddskvot 0,23, Holm-korrigerat p = 0,015. I halvorna är p = 0,058 och 0,031, så enligt planens regel är det en indikation, inte ett bekräftat fynd. På stenar efter fäder står dotter eller hustru med på 66 av 415 mot 9 av 117, oddskvot 0,37, också en indikation.
• Kristnandet – inget samband. Ett kristet kännetecken på stenen (kors eller bön) och en kvinna bland resarna: oddskvot 1,27, p = 0,16, och ingen skillnad mellan landsdelarna.

Vad fyndet säger. Skillnaden mellan Svealand och Götaland beror inte på att Svealands stenar är yngre eller på att några ristare där ristade många stenar. Den står kvar när båda hålls konstanta, i var halva för sig och i varje känslighetsanalys. Det är en skillnad i sed, inte i befolkning: en kvinna nämns oftare bland dem som reste stenen i Svealand. Det säger inte att kvinnor där hade mer makt eller egendom.

Mot tidigare forskning. Sawyers (2000) iakttagelse att kvinnornas andel skiftar mellan landskapen står sig alltså också när ålder och ristare hålls konstanta. Uppföljningen pekar åt samma håll som hennes tolkning. Kvinnorna i Svealand var inte oftare änkor och inte oftare ensamma resare; modern stod med på sonens sten tillsammans med fadern och syskonen. Det stämmer med en arvsregel där en mor kunde ärva efter sitt barn, bättre än med färderna eller kristnandet (jfr Gräslund 1995). Men rollfyndet är en indikation enligt planens regel, och tolkningen är en tolkning. Rapporten står på huvudfyndet.

Svagheter, i ordning efter vikt.

1. Uppland bär mycket. Utan Uppland är oddskvoten 0,66 och intervallet når över 1. Riktningen håller i alla landskap, men den säkra skillnaden är i hög grad en skillnad mellan Uppland och Götaland.
2. Könet är bestämt med regler. Reglerna har fel på ungefär en sten av tjugo, oftast där texten har luckor, och de missar kvinnor oftare än de lägger till. Vore luckorna vanligare i Götaland skulle det förstärka skillnaden på fel grund. Med bara stenar med minst tio läsbara ord är oddskvoten 0,51, så det förklarar inte fyndet.
3. Dateringen vilar på ornamentikstil. Odaterade stenar är en egen grupp. En annan datering kunde flytta siffrorna något men knappast riktningen, eftersom den råa och den justerade modellen nästan sammanfaller.
4. Landsdel är en grov indelning. Att skillnaden är störst mellan Uppland och Götaland syns redan. Vad som händer i gränslandskapen är inte prövat här.

Vad som skulle fälla fyndet. En handkodning av könet på ett stort urval som visar fler fel i den ena landsdelen än i den andra, eller en omräkning med en annan datering där den justerade modellen inte längre håller.

En kvinna står bland resarna på 31 procent av Svealands runstenar med känd resare mot 17 procent av Götalands, med ålder och ristare konstanta, och skillnaden tål varje känslighetsanalys. Den beror på hur familjen mindes sina döda – modern på sonens sten – och är därför ett fynd om minnesseden, inte ett mått på kvinnors ställning. Nästa fråga är varför seden skilde sig, och den kräver annat material än inskrifternas egna ord.